En del av mig dog, gick sönder, känns som de inte går att fixa. De gör så jävla ont, går liksom inte att förklara.
Hennes mamma kom till kyrkan, hela mitt hjärta hoppade till. De värkte av både sorg och kärlek. Jag är så glad att hon kom, de kändes som att Bebban var där litegrann.. På mitt bröllop. Varför var hon inte där på riktigt?!
Hon var min första vän här i livet, en sån vän som är som en syster. Man delar allt utom blod typ.
De gör så sjukt ont och jag bara ältar samma ska hela tiden. Står still och trampar. Känner skuld och har en massa frågor...
Jag har inte varit hos henne än. Hennes grav alltså. Vet inte vad jag ska säga eller göra.
Saknar dig
6 kommentar(er)
