Sophie

För 1år sen...
"Nu har vi kommit hem från bedömningsmottagningen. Där fick jag träffa en barnmorska, låg med ctg-kurvan en stund och skulle trycka på en knapp när jag kände honom röra sig. Självklart rörde han sig inte ett skit. Han låg och sov tror vi, så vi försökte väcka honom och fick iaf till ett tryck på knappen.

De såg att jag hade täta förvärkar men hon sa att min smärta jag har förmodligen bara är "vanliga graviditetssmärtor".

Fick träffa en läkare efter det och vi pratade lite om smärtorna och även hon trodde det var "vanliga, men kraftiga graviditetssmärtor". Hon gjorde ett väldigt, väldigt grundligt ultraljud.

Tittade super noga och extra noga där jag sa att det ömmade lite extra.
Hon såg ingenting avvikande.

Sen ville hon göra ett ultraljud på ryggen så jag fick sitta upp och hon kikade väldigt noga där med. Där såg hon att min ena njure var svullen.

Fick gå ut och ge ett urinprov och ett blodprov, som såg bra ut.

När vi träffade läkaren igen berättade hon att hon rådgjort med andra läkare och sa att det som gör ont är njuren, men att de går ner i magen och det inte kommer försvinna förns han kommer ut.

De hade bestämt för att sätta igång mig.

Hon gjorde en undersökning och det var inget annorlunda från igår, fortfarande öppen 1cm. Så hon gjorde en hinnsvepning..

De ville sätta igång mig på en gång, just för smärtorna och för att jag haft så mycket problem och hade täta förvärkar nu. Men förlossningen hade inte plats för mig just nu. Känns så skönt att faktiskt bli tagen på allvar!

Så kl 20 ikväll ska vi ringa till förlossningen och fråga om de har plats - om ja, blir det igångsättning IKVÄLL. Om nej blir det igångsättning imorgon!

Jag började nästan gråta, eftersom jag inte alls vill bli igångsatt. Men hon förklarade att det inte alls är vanligt med de risker och komplikationer för omföderskor som för förstföderskor så det lugnade mig väl litegrann..

Så snart är det här över! Snart är vår vackra bebis här!!!"
 


 
Känns så overkligt! Hade jag så ont? Ja.. De hade jag. Har förträngt de så mycket, men nu när jag läser så hugger de i magen när jag minns hur jäkla ont det gjorde. Fyfan! Vill aldrig vara med om den smärtan igen..
 
Jag minns hur vi förberedde Nowalie på att lillebror skulle komma snart och hur vi väntade på igångsättningen.. Känns så sjukt! Att ett år redan har gått. Imorgon blir han 1år liksom.. Gaaaaaalet!!
Hahahahoho!