Sophie

Tiden EFTER förlossningen
De här kommer jag ihåg va de tråkigaste att läsa om hos alla, de skrev liksom bara om graviditeten och förlossningen. INGENTING om hur det vart efter förlossningen.

Hela livet är ju förändrat efter en förlossning, vissa har ont, vissa blev akut opererade, vissa får depression etc.. Men framförallt, man har ett litet liv att ta hand om.

Så jag tänkte skriva lite om hur min kropp och mitt liv är efter förlossningen.



Som jag skrev i min förlossningsberättelse så gick jag upp och kissade och duschade direkt efter hon kommit ut.
Som alla sagt till mig - så kunde man knappt kissa eller duscha för att de sved och gjorde så himla ont.

JAG hade inte alls ont, de gick alla tiders att kissa och att duscha. Det sved inte alls, jag var bara lite öm. Kanske inte så konstigt när ett huvud på 36cm i omkrets kommit ut från härligheten :)

Det blöder. Mycket. Mer än mens. Man får ha sjukt stora bindor på sig. Jävligt obehagliga, skulle hellre ha blöja på mig tror jag.

Vi var ju kvar till på lördagen på em pga tidig vattenavgång (hon föddes fredag morgon/natt & vattnet gick 1dygn innan), första natten var bokstavligen hemsk. Vi sov max 30minuter var..
Amningen var hemsk. Jag fick inte den hjälp jag ville ha från början så hon låg för långt bort från mig och sög därför sönder mina bröstvårtor, jag fick sår på dom så de gjorde sjukt ont.
Jag grät första natten för att jag inte ville amma, så ont gjorde de..

Hemsk känsla att inte vilja ge sitt barn mat..

Tiden på BB var hur långtråkig som helst, vi sov om vartannat, tog ett varv i korridoren, sov, pratade, tog ett varv igen.. Trodde inte alls att BB skulle vara som det var, jag trodde att barnmorskorna skulle komma in regelbundet och kika hur det gick osv men de kom bara när man bad dem om det.. Knappt då..

En sak som vi uppmärksammade under tiden vi var där var att ALLA andra tjejer gick med benen 1m isär, hade blod på kläderna och man såg hur ont de hade. Medan jag skuttade runt där som jag inte fött barn bara någon timme innan.
De var väldigt underligt att känna som jag gjorde under tiden vi var där.. De kändes liksom inte verkligt, som att jag inte ens fött barn. Jag hade ju inte alls ont och var som innan!

En timme ungefär innan vi åkte hem så kom det in en urgullig tant och pratade lite med oss om hemgång osv, jag frågade om hon kunde hjälpa mig med amningen och det gjorde hon.
Hon räddade min amning!

På hemvägen sprang jag in på Babyland och köpte amningsnappar - som små nappar som man sätter över bröstvårtorna för att skydda dem om man har sår osv..


Jag slutade med de gigantiska bindorna en dag efter att vi kom hem, då hade blödandet avtagit rejält så det räckte med att använda nattbindor istället.
Amningen gick lättare och lättare för varje dag som gick och bara efter någon dag så slutade jag använda amningsnappen. Såren var läkta och vi hade kommit igång med amning jätte bra :)

Nu, 11dagar efter vår dotters födsel så är jag helt återställd.

Där nere är jag inte öm, jag är inte slapp, jag ser ut precis som innan, jag har lite avslag kvar (behöver bara ha en normal binda, precis som vid vanlig mens men mycket mindre).

Mina bröst är lite större än innan, känner mig som en kossa :D Det bara forsar mjölk ur tuttarna, haha..

Min mage är nästan som innan. Jag har gått ner alla kilon jag gick upp.
Jag får på mig mina vanliga kläder. Det bästa av allt är att jag kan knäppa byxorna :D

Allt jag läst om innan är inte ens i närheten av hur jag är och känner nu efter förlossningen.
Jag läste det värsta typ, alla har haft så himla ont, inte kunnat gå, inte orkat ha hem folk, bara legat i sängen/soffan, inte gått ner alla kilon de gått upp, haft jobbigt med amning hur länge som helst osv..

Jag är lyckligt lottad tror jag..




Livet med en liten söt är helt sjukt annorlunda. Hon är med överallt, man kan inte bara springa ut en snabbis, man kan inte skjuta på att göra saker såsom byta blöja, ge mat osv.. Hon är en del av oss, som vi har hand om, föralltid.

Det fungerar väldigt bra
. Jag är förvånad att det funkar så bra som det gör. Vi börjar känna igen hennes olika läten, när hon vill ha mat eller när hon vill ha ny blöja eller när hon bara vill ha närhet.

Hon har börjat "prata" mycket mer nu än för ett par dagar sen. Hon knorrar, är kittlig som få, hon kissar när man håller upp benen mot magen, hon har sin snuttefilt som hon ibland inte alls vill släppa..

Jag skulle inte byta bort det mot någonting.

Kristoffer och jag har kommit varandra närmre också, allting känns så självklart, de känns så mycket bättre. Vi har gått igenom det finaste man kan gå igenom tillsammans. Utan honom hade jag aldrig någonsin klarat av förlossningen, han var mer stöd än vad jag trott han skulle vara. Jag älskar dig

#1 - kirsi franzen

va fin hon e

#2 - Åsa

Ja.. Alla har olika tur



Jag blödde som ett soll i tre veckor + avslaget sen, kommer inte i ett ända plagg som jag hade innan graviditeten, har tio kilo kvar att göra mig av med, (mitt mål är att lyckas komma ner så att jag kan knäppa min jacka), amningen va körd från början eftersom att jag aldrig fick komma igång, för att han hade gulsot och behövde extra mat HELA tiden, så jag sinade, efter att jag blitt helt sönder sugen. Vart tvingad att stanna på BB i 4 dagar, (för att han hade gått ner 23gram för mkt) Min mage hänger som en påse har fått bristningar på både mage, lår och "kärlekshandtagen". Tuttarna är större men har tappat formen totalt och fått bristningar där med.



Så ja.. du har haft tur :D. Men även om min kropp är helt förstörd så kommer jag aldrig ångra mig, utan längtar till nästa gång. Jag får ta den som den är, försöka acceptera, inte lätt när man tittar in i garderoben och suckar efter alla "gammla" kläder, stänger och tar kläder ur killens istället, men men.



grattis

#3 - Patrik | Bloggliv.WS | Livet i Bloggform

Låter som att det gick riktigt bra då :) Egentligen tror jag inte på att man kan säga att det berodde på tur eller att du var lyckligt lottad. Jag tror det beror mer på att du är den du är. Du har ju fortsatt med ditt liv, ridning och allt hela tiden. Antar att många andra "lägger av" med allt och bara går hemma och degar i flera månader samtidigt som de äter för tre. Då går man ju upp oavsett om man är gravid eller inte, men är man gravid så har man något att skylla på. När de sen föder är det kanske inte så konstigt att de blir helt slut, om de knappt rört sig på flera månader. Om man sedan blir liggande i soffan efter förlossningen och enda motionen man får är zappandet på fjärrkontrollen så är det kanske inte så konstigt att gravidkilona inte försvinner.



Skulle jag ha en idol skulle det vara du :)



Va tuff hon ser ut i leopard dressen :)

#4 - raisaa!

vilken tur du har som är i princip helt återställd!

mamma fick mig när hon var 19 och för henne var det lite annorlunda, hon berättade att hon var så otroligt svag efter förlossningen så hon kunde inte ens dricka vatten (ur sugrör!).

så du hade "tur" eller vad man ska kalla det! :)

#5 - Elise

Jag är glad för din skull att allt har gått så smidigt ändå. :) Jag råkade ut för komplikationer så jag hade ont och var inte människa igen på lääänge efteråt.

Denna gång önskar jag slippa allt sånt och bara vara glad och rörlig efter förlossningen istället. :)

#6 - Linda & lille Leon !

Grattis !

Skönt att må så bra, jag mår precis lika fint och födde för 6 dagar sen, alla blev helt paffa på bb för direkt han var ute så for jag på toa och sprang runt som en idot och åkte hem dagen efter, härligt =) Stort grattis igen, hon är jätte söt!

#7 - Stina Fina

Åååååååååååhhhhhhhhhhhhhhh.....jag blir så darn lycklig av att läsa detta å jag e så glad för eran skull....hon e heeeeelt fantastisk, vill bara träffa henne så snart som möjligt. All lycka till er

#8 - Jenny

Härligt att höra att du mår så bra eftreråt! Alla är vi nog olika, och har olika svårt med hur det känns där "nere" osv. Man kan ju dock inte alltid rå för hur man mår efteråt, allt kan man inte styra ex depression och så. Men det är härligt för de som mår så bra :) Lycka till med Nowalie!

#9 - i min lilla lilla värld

L'ste precis om din tid efter förlossningen. Grattis säger jag bara. Jag hade ett rent helvete rent ut sagt. Jag är faktiskt en av de som skrivit ner hur det är EFTER och hur dåligt man kn må.. Fasar redan för nästa gång =(